Hon slog

och ut kom njurarna

som ett brev på posten

med ett bifogat foto

av någons innandöme

du skulle dött för att se

Nu som en parkas

med dragkedjan på vid gavel

blottar ett förvånat hjärtat

som återtar att blöda

där någon fått det att sluta

rinner vidare som nilen

mot en evig horisont




någon att slå för

någons hjärta i min näve

någon att dö för

någons syre och kväve