Hon sitter i gräset

har väntat på honom

Hon är glad att han är där

men hon är lite rädd också

har blivit så bränd

ärren har visserligen läkt

men minnena bränner

fortfarande

Varsamt, oändligt varsamt

närmar han sig henne....

Han känner hennes rädsla

och lugnar henne med sin

försiktighet

Hon är rädd för att älska igen

rädd att bli sårad

Hon vet

att om hon ger

efter för lustarna nu

så släpper hon också på 

spärrarna till hennes

inre kärna

hon blir sårbar 

han har väntat länge

på henne

Nu är väntan över 

Långsamt närmar sig hans läppar hennes

mjukt nuddar de varandra

han biter lite mjukt i hennes

underläpp

eggar

Han kysser henne

först ömt

sedan lite hungrigare

när han känner att hon svarar

Ömt stryker han med handen över

hennes axel

linnet glider ner lite

Hon känner hur det pirrar

i hela kroppen

Hur hela hon skriker

att hon är redo trots allt

Och hon vågar äntligen

ge sig hän

och älska igen