Det var en gång en prins vid namn Karl-Bertil.
En dag fick han höra att en drake tillfånga-tagit landets tre vackraste prinsessor. Han tog sin vita häst och red till drakens hem. Han kollade in genom köksfönstret in i köket där draken tvångsmatade prinsessorna med ärtsoppa. Karl-Bertil visste att prinsessor avskyr ärtsoppa så han skyndade sig in i huset och in i köket till draken. Han drog fram sitt svärd och viftade med det framför draken. \"An garde!\" skrek Karl-Bertil. Draken blev så rädd att han hoppade rätt upp i luften av ren förskräckelse. Draken tuppade av så Karl-Bertil passade på att ta med sig prinsessorna hem till slottet igen. Men eftersom att han bara kunde ta en åt gången så gick han först ut med prinsessan Pippi-Lotta, medans dom red hem till slottet så började Pippi-Lotta sjunga och Karl-Bertil tyckte att det lät så falskt så han skyndade på hästen för att komma ifrån henne så fort han kunde. När han lämnat av Pippi-Lotta och ridit tillbaks till drakens hus så låg draken fortfarande avtuppad på köksgolvet. Karl-Bertil tog ut den andra prinsessan, som hette Ranvi, till hästen och red hemåt. Men hon var så tystlåten och det var en sådan fruktansvärd tystnad mellan dom, så Karl-Bertil red fort hem med henne också. När han lämnat av Ranvi och ridit hem till draken , så vaknade draken precis när Karl-Bertil satte foten i köket. Karl-Bertil drog snabbt till sig en skål av ärtsoppa och matade draken med det, men draken tyckte att ärtsoppan var så avskyvärd så han dog. arl-Bretil och prinsessan Aurora jublade. Karl-Bertil tog med sig Aurora ut till hästen, lyfte upp henne på hästryggen, satte sig framför henne och började rida hemåt. När dom var halvvägs framme började Aurora sjunga på en vacker melodi. Karl-Bertil tyckte att hon hade en sådan vacker röst att han red bort till kyrkan och gifte sig med henne. Och dom lever lyckliga i hundra år och bitterhet förgår, och sorgen byts till sorg som kan vara bra.
Slutet gott, alltig gott. (Förutom ärtsoppan)