17 oktober var Isas begravning...
Jobbigaste dagen i mitt liv...
Jag saknar henne...
Jag förlorade den underbaraste personen i mitt liv, jag förlorade min bästa vän..
Och även om ni haft släktingar eller nån klasskompis som dött så kan ni ändå inte förstå den saknaden jag känner för Isa var mer än bara en vän till mig, hon var min bästa vän.. Hon var mitt ljus i vardagen och den enda jag kände gemenskap till.. Vi gjorde allt tillsammans och om det finns något jag ångrar här i livet är det att jag flyttade till Sollefteå och inte var där med henne de sista dagarna, men hur skulle jag kunna veta?
Jag har fler vänner än Isa men alla ni tillsammans kan ändå inte fylla tomrummet efter henne, no offence men liksom.. Hon var verkligen min allra bästa vän..
Jag läser gamla msn-konversationer och sms och kollar på hennes gamla bilder och ärligt talat så gör det mig inte ledsen, det gör mig glad.. Då får jag en känsla över att hon fortfarande finns kvar och det är det enda jag önskar mig här i livet, att få henne tillbaks..
Bilden av när de bar iväg din kista kommer föralltid vara fastetsad på min näthinna..

Jag hoppas att ni alla lärt er en läxa nu, det kostade inte er nånting men för henne kostade det livet och för oss kostade det våran bästa vän..

Vila i frid
Isabell Adela Eriksson
10/11 1992 - 15/9 2008