Malin heter hon. Går i 9:an. Vet inte vilken klass. Spelar ingen roll.
Jag brukar kolla efter henne i korridorerna. Kolla om hon är vid sitt skåp. Kolla in i hennes matsal om hon äter, om hon bara sitter där. Kolla vilka hon umgås med. Kolla om hon kollar på mig.




Jag är speciell. Hmm, sticker ut. Jag är bra på att vara ledsen. Jag gillar det. Jag klär mig annulunda. Helt udda typ.. Sminkar mig annulunda också. Speciell. Jag är någontibg jag aldrig kommer att bli och alltid har varit, ensam. Visst har jag vänner. Många också. Men ingen som är min alldra bästa vän eller så. Jag gillar att vara 2 och 2.


Jag går i 7:an. Vill inte synas så mycket. Men gör det, hemskt. Jag vill vara tyst. Bara prata med sånna jag gillar. Jag vill bara vara och nicka om någon frågar något. Men jag syns. Hemskt. Jag vill vara osyndlig.

Jag skolkar aldrig, bara kommer försent.
Jag gör nästan aldrig mina läxor - klara inte proven så bra.
Jag hatar att vara mitt i mellan, men det är jag. Jag vill vara en sån som har en karier i stället för att bara gå runt och vara den jag är.

Jag kan inte påstå att jag klär mig särskilt snyggt. Bara fult, jag är ful.
Jag är inte precis tjock. Men jag är inte riktigt nöjd med min mage. Jag har blåa ögon. Jag tycker bruna är finast. Jag har en näsa som skulle passa att vara större. Då skulle jag bli finare. Jag gillar mina läppar, vet inte varför, dom är perfekta för mig. Mina tänder är ojämna och mitt hår är fult färgat och behver klippas. Fast alla säger att jag är söt.

Men Malin, hon är söt och borde få höra det ofta av sina vänner.
Malin... Fint namn. Hon passar i det.