Den enda sanningen just nu är
att här ligger jag på vägen platt
och uppfläkt
Som en avslutad katt
Tänder har rullat över asfalten
och naglar som fåfängt tagit spjärn
har snabbt förbrukats
Min dröm var för stor
Fingrar som fortfarande har
rörelseförmåga
griper förgäves efter den
Ögonen stirrar
Vågar jag se mig själv?
Köttfärs i trasiga kläder
och skorna är borta
Acceptans
är min räddning och mitt fall
Acceptans
av den enda sanningen