För att bevara det värdefulla, ömtåliga, byggde jag en mur
När regnet föll vände jag mig inåt för att känna värme
men hittade bara sten
Muren hade ätit sig inåt, och mött sig själv
Där fanns inte längre något innehåll
Det som skulle skyddas hade runnit ut mellan stenarna
och flytt som en dimma mot skogen
Och upplösts
På stentunga fötter jagar jag efter spöket
av allt jag kände