Du vet inte riktigt vart du är på väg in i den mörka skogen
Solen gick ner, mörkret faller
Det lägger sig tungt omkring stammar och sten
Rötter som fötter som snärjer sig runt
slingrar som ormar längs marken
Hör du ett rop, ett skratt genom skogen
Det är bara en lom som hörs ifrån sjön
Fingrar i håret, en hand på din axel
Det är bara en gren, en gren från en gran
Mörkret tjocknar och svart allting är
Du ser inte vart dina fötter dig bär
Det kryper i marken, det susar i träden
Marken är stenig och dimman är kall
Du springer du ramlar, du hittar ej ut
Den svarta skogen verkar aldrig ta slut

Kom

Sov hos mig
vila hos mig
var inte rädd