När det enda som hörs är knarret av snön under min sko

Då är hon där igen
Då kan jag känna hennes
iskalla fingrar knäppa upp min rock
även om jag vet sen innan
hur kalla fingrar känns
så får jag mer gåshud
för varje knapp

När det enda som finns är strimmor av hopp, en ensamhet att fly till

Då är hon där igen
Då tar hon sina starka händer
och sliter upp mitt bröst
Revben för revben
krämpor och smärta
Så kryper hon in i min kropp
bygger där sitt bo

För Rädsla hon lämnar ingen ifred
För Rädsla hon är en del

av mig