mitt bästa var aldrig bra nog
för dig
mina ord
jag försökte klä i kött
fick huden att spricka
och det fick dig
att vända i dörren
fick dig
att vända dig om
fick mig
att drömma om din rygg
och dina vingar
som jag satte på i efterhand

och jag tänkte
att jag skulle göra dig odödlig
pennan som gjuter liv

du har aldrig varit så vacker
som när du gick




och jag kom tillbaka
till staden
brände fingertopparna
när jag sträckte mig efter solen
raderade den jag varit
mina fingeravtryck
bland en miljon suddiga ansikten

och jag hörde det sjungas
för varje steg
för varje bytt lakan
för varje dörr jag låste om mig
varje gång
att mitt bästa var aldrig bra nog




när vi satt
i bilen, papi
mellan aspudden och hägersten
tittade du på mig
och skakade på ditt huvud,
jag höll min mor hårt i handen
och hon tryckte mig
mot sitt bröst,
min papi
du viskar i mig som en vålnad
att mitt bästa aldrig var bra nog




och alla andra
stod tryckta mot väggen
och jag ville inte bli sån
ville inte bli
som ni

så allt blev en fråga om
andra vägar
de som ingen jag kände hade tagit

de som lovade något annat
än det som redan setts




och när jag äntrar scenen
är det naken

är det med ett häfte i min hand
där jag skrivit
om och om igen
att mitt bästa kanske aldrig var bra nog

men jag kan inte
göra något annat

än att fortsätta
känna varje slag mitt hjärta tar
ett
andetag
i taget