Hon är ful, hon är äklig, hon är ingenting värd.
Kanske har hon fel, men det e vad hon är lärd.
Av ungarna på skolan, av alla runt omkring.
Vuxna, de märker, men gör ändå ingenting.
Ingen som förstår, ingen som frågar hur hon mår.
På utsidan är hon knasig, på insidan är hon trasig.
När hon går känner hon golvet vika,
bara hon, ingen annan känner lika.
Vet du varför, varför en flicka känner så?
Det sitter där uppe, alla plikar som henne slå.
Hon lirkar upp bladet ur fickan och skär ett djupt snitt,
lite mera, sen är blodet helt fritt.
Hon känner hur livet lämnar kroppen,
från tårna och ända upp till toppen.
En helt vanlig flicka, precis som alla andra.
Alla års mobbing fick henne till att himmlen vandra.
Hon var ej ful, ej äklig, nej inte ens tjock.
Men att tro något annat, kunde hon inte dock.