det var inte så svårt för mig själv egentligen. nu när jag tänker tillbaka, så var jag faktiskt rätt nöjd då... om än helt fel ute.

vi kunde skratta åt relationen. hon & jag.
åt natten, skämten, sömnen & skratten.

vi kunde förbrylla oss själva.
filosofera,
konspirera & konstrura.


Oui, vilket underbart komplicerat liv. Ja, bäste läsare.
vilket underbart fruktansvärt liv. Men det var då, som sagt.

förutsättningslöst & framtidsutsiktslöst. men härligt för stunden. just då.

all we need is love,
fortfarande.