så jag lyfter pennan. spetsar tungan & fluffar till kudden. och spånar fritt kring det enda som berör mig för stunden. nu, imorgon och för alltid.

snart kaffe.

fast det är tidigt. alldeles för tidigt. ja, till och med ett nyfött barn skulle sova som en stock.

men jag vet vad jag vill förmedla. innerst inne.

det där pekorala kvittret från en fågel som inte sjunger.
den där raden om livet som stenhuggaren inte fått föreviga.

för våren är inte här.
och jag är inte död.
utan högst levande.
högst väntande.

på dig.

dig som jag vill ge.

ge världens bästa söndag.