kära måndag min vän,

låt mig först säga att jag har sett framemot att få se dig igen. ja, verkligen,
dessa söndagstimmar. förlåt mig, men jag förstår mig inte på dess funktion...

nattpoesi i all ära, men \"hallå-hallå fröken ur\", det är väl dagen som ger liv?

visst, i förhållande till dagar av ovisshet & koma är kanske mörkret att föredra
(för efter en speedad följetång kommer alltid ett socialt vakum).

men bästa morgonsol, du är hälsad & prisad. lite långsam i starten,
- men din filur, du är som du är. trots allt rätt förtroendeingivande & ständigt hoppfull.

(inte för att jag skulle ha något emot att spola tillbaka tiden, ett kvarts solur eller två, men nu är det en förändringens vind som blåser igen. hårt mot hårt.)

beslutsamheten vajar till, likt vårdrömmen väller fram på sjön.
måndagens hoppfullhet gnistrar till i vattnet.

dags att blicka fram.