jag går längs en väg
ser inget annat än vägen
varför titta runt, orka leta efter genväg
varför ska jag bry mig, känner mig fången
meter för meter ser jag inget

plöstligt syns en skugga framför mig
en ögonbicks tvekan, det känns inte rätt
jag tittar upp
ingen där
skugga av en människa men
ingen manniska där

ser mig om för första gången
det är en park jag ser
hör inget och luktar inget
förvirrad
skuggan är kvar

vänder mig om
skuggan är kvar
det är inte min skugga
jag springer, tappar andan, ramlar
skuggan är kvar
jag skriker

skuggan är kvar