På springande fötter utan skor
skärsår blånader
snubblar över rötter
hon springer för livet
Som jagad av vålnader
Att hinna ikapp
Det är det hon brinner för
Så mycket hon har missat
Inte haft vett
och inte heller sett
Inte orkat bry sig om
Nu är det kanske försent

I morse kom hon på vad han menat

Nej!!!Bussen försvann i fjärran
Och med bussen hennes livs kärlek
Varför tog hon livet för givet....

Och regnet sköljer ner över henne
Bleka kinder
Det droppar regn av henne
Hon ser ut som en kvinna
som nyss förlorat sin stora kärlek

Och i hopplöshetens förtvivlan
sätter hon sig ner vid dikeskanten
Gråter bittra tårar

En hand läggs på hennes axel
Hon tittar på handen och lyser upp
Pappa!ropar hon
och kastar sig i hans armar
genomvåt av det kalla regnet

Sakta går han hemåt igen
med den lilla flickans våta kropp intill sig
Ångrar att han ens tänkt tanken
att lämna sin familj
Pappa,säger hon igen

Min pappa.....