Längs vägen mellan framtid och förflutet
finner vi platsen som vi kallar slutet,
där själabandet till kroppen blir brutet
och det rådande för evigt blir gjutet.

Den stunden vi drar våra sista andetag
är vag liksom gränsen mellan natt och dag,
där den sjuklige upphör att vara svag,
upphör att vara mänsklig som du och jag.

Drömmar blir till verklighet, frågor får svar
självklar sanning, tvivellös och uppenbar,
där vår mörkerhöljda värld tyst lämnas kvar
och vår vackra själs resa sin början tar...