Jag förstår inte, hur någon som sårar en människa så djupt och så många gånger fortfarande kan gå balansgång på ens hjärtkant. Inte för att jag älskade dig. Nej, gud nej. Jag var bara så fruktansvärt kär i dig. Ibland kan det vara värre.
Du, med ett ord, fick mig att glömma allt annat och hata dig. Du, får mig att må värre. Utan stolthet eller vetskap skulle jag kasta mig i dina armar och kyssa dig för evigt. Men jag vet, att om jag gör det faller jag lika hårt och djupt igen. Hårdare än förut. Du lade en bom för mina känslor. För att säkert veta att jag inte kan sluta tänka på dig. Och därför hatar jag dig.