Fast i min egen fälla. Sviker och sårar. Jag har förlorat något ovärderligt.
Det går inte att gå vidare, inte idag, och inte om en vecka. Jag måste få sörja dig, jag måste få sakna dig, jag måste få släppa dig. Jag är för sårad, för kär för att kunna älska igen. Jag kan inte se något annat än ditt ansikte framför mig. Dina händer, ditt hår. Dina ord och dina kyssar. Dina kramar, våra kvällar. Jag har förlorat, jag är död.
Jag vill bara be dig att komma tilbaka. Men rädslan för min egen smärta är för stor.
Du förstör mig. Och därför älskade jag dig.

M. Lind, Lind, Lind, Lind, Lind, Lind; i mitt hjärta.