med en mjuk hand mot mitt mod

och en ljusreflektion av mitt innersta

i din iris

ser jag nu

svaret

som jag så länge sökt

jag har förstrött och försakat

min tid, min ängslan, mitt behov

strött ut som snöflingor över ett hav

utan att veta

orsaken

utan att veta

frågan

utan att endast veta

att det fattades mig något

du fattades mig

så innerligt med dina kyssar

värmde du min förundran inatt

och det som var svart vid denna tidpunkt

är nu ljust

och ack, vad jag har vadat

i bekräftelsen från din själ

jag har badat i din handgrop

omsorgsfullt

polerat min fjäderskrud

med daggen

från kärleken

och nu är jag uppvaknad

på nytt seende

mot himlen

mot marken

mot värmen och kylan

mot de ambivalenta andetag

jag avger

mellan varje

porlande skratt

likt ett barn

kan jag se

att det var du

som fattades mig