” Du är elak ” sade Anny vid ett tillfälle då jag svarat dumt.



Ni är rent för sparsamma påstod en av bostadsrätts ägarna, där jag ingick i styrelsen. Vad blir ert nästa dumma påhitt?

” Vi skall låta hissarna bara gå en gång i timman.
Jämna upp - udda ner. ”

”Du får sitta länge vid pärleporten innan Du blir insläppt ”
sade Anny efter detta dumma svar.

Denna kritik kom mig att tänka på en novell. Den gamla fromma damen - alltid aftonbön - kyrkobesök-
Allt det fina fanns i hennes betygsbok att visa upp för Sankte Pär.

Det var krig på jorden - många stupade skulle in.

Damen blev avvisad flera gånger - till slut var hon så utmattad att hon segnade ned framför en häst.
Ryttaren steg av tog upp henne.

När hon vaknade i Paradiset frågade hon sin räddare
hur hon kom in.

” När Sankte Per frågade vem Du var svarade jag -
det är horan i vårt kompani. ”

Det är inte bönen som hjälper - det är sättet man ber på.

Återigen kom jag långt från ämnet. Skulle berätta lite om min sista resa till Egypten. Många pass och viserings-kontroller. Skönt att ha två veckor på sig.

När vi kommer fram rusar alla bort till disken. Jag sätter mig trött i en soffa. När alla fått rum linkar jag fram stödd på käppen med en 5€ i handen.

Jag får rum nära den uppvärmda poolen och nästan inne i matsalen.

Buffeten får sin granskning - bestäms det i dag - i morgon något annat - ny personlig matsedel varje dag.
Bara desserterna provas lunch och middag.

Många påstår att det är därför byxorna krymper runt livet. Men då även livremmen blir mindre är det värmen menar jag.

Poolen var i två delar med en liten kanal emellan.
Längst ut på piren tog jag plats. Två flickor lade sig bredvid. Då deras pojkvänner hellre ville se på fiskar övertog jag rollen som deras underhållande kavaljer.
Eftersom allt var gratis - bjöd jag på kalla drinkar.

Bredvid stod en stor skylt. Hopp och dykning förbjuden.

Trots detta kom två pojkar springande och plumsade
i.

Efter att blivit nedstänkta ett par gånger beslöt mina damer och jag mig för att säga till.

Jag flyttade min stol och vid nästa förberedelse måste gossarna stanna. Jag visade på tavlan.
En av de två sade: ” Vi säger till mamma. ”

Vi följde dem med blicken - en dam reste sig - började promenaden ut till oss. Många börjar: ” Ni tycker inte om barn. ” Så även denna qinna. Jag avbröt - pekade på skylten: ” Den står inte där för skojs skull och är Ni ute och reser med Era barnbarn har Ni ansvaret. ”

Flickorna hade vänt sig på magen - låg och bet i sina badhandukar. Kvinnan försvann - jag tittade upp mot Himlen. Molnfri tack o lov.

Men icke straffet kom.
Dagen efter ” Faraos förbannelse ”. Doktorn kom
undersökte delade ut piller.
Han tog ut dessa ur sina paket - lade dem i en rad på bordet. På baksidan skrev han hur många om dagen.
En dos och spruta fick jag genast.
Mellan 4 per dag och en - jag brydde mig inte.
Tog en ur varje var fjärde timma.
På kvällen var det riktigt trevligt att vara sjuk.
Dagen efter var jag frisk och med en huvudskakning tog
läkaren pillerna med sig.

Inte många svenskar åker som jag. De spelar kort eller annat tillsammans och umgås med varandra.
Därför blev jag överraskad när en herre från holland kom bort till mit bord. Frågade om jag ville följa med på varieté om kvällen. Först tvekade jag. men då han redan köpt biljett var det bara att tacka ja. Tony och Esther hette paret som så tog sig an värdskapet.

Nu var det ingen varieté. Efter att säkerhetsvakterna skrivit ned våra rumsnummer och vart vi skulle och röntgas oss gick färden med minibuss långt ut i öknen.
Vi fick se film om Egypten - gick igenom ett stort museum - fortsatte in till en cirkus arena.
Jättemodeller av hus - pyramider och mycket annat
visades i strålkastarljus med förklaringar.
Beduiner på vackra hästar red runt och uppförde konster,
Sedan en ny scen med magdans i slöjor.
Bussen körde genom ett torg där kommersen var i full gång klockan ett på natten.

En ny upplevelse som aldrig kommer att glömmas.
Foto från besöket har mailats till mig. Länge sedan jag fällt några glädjetårar men nu kom dom.

Dagen efter bjöd jag på Italiensk afton.
(Ingick inte i all inkl. Det var var menat som ett tack.)

En av mina favoritservitörer hade varit på rummet
med vatten och frukt. Såg foto av Anny - ljus - vattenglas med stulna blommor.
Vallentins dag då hela hotellet var dekorerat dekorerat fanns på alla ord ett litet fat med 4 små kakor - ett rött
värmeljus.

På mitt fanns två - ett ännu inte tänt. En liten vit vas med
en röd ros.

Jag frågade:
” Det är till Anny från oss i kök och matsal. ”

Återigen sved det i ögonen över den vackra gesten.

Då det var dags för hemresa kom guiden och meddelade att flyget var minst 6 timmar försenat. Med min långa erfarenhet förstod jag - någon hemresa denna dag var inte att räkna med.

Jag gick bort till portierdisken - bad om ett rum för en natt på resebyråns räkning. Han gapade - men en rumsnyckel fick jag. Sträckte fram armen för att få ett band till allt inklusive. Han satte dit det. Bagaget upp på rummet bad jag om. Jag ville så gärna stänga hans mun - han gapade nu så stort att det såg lite dumt ut.
Han var i tvivel - inga order hade ännu inte kommit.

Klockan 20 fick vi besked om att följa med så skulle det ordnas rum. Jag hade bytt om och gick för att äta middag.

Visst var det elakt att utnyttja sin yrkesvana bara i sitt eget syfte - men straffet kom dagen efter.

Vid bagageinlämningen fick jag besked: ingen med mitt namn fanns med. Jag fick väskorna - en stol samt besked. När alla gått ombord vet vi om Du skall till Sverige eller tillbaks till hotellet.

Jag har blivit akterseglad förr så det enda tråkiga var träsmaken i ändan.
Efter en timma och tjugominuter fick jag den bästa platsen Bänk 1 C. Först ut.

Det är er kapten som talar - vi flyger först till Göteborg
för att byta besättning - sedan Sturup.

Ytterligare en timmas försening.

Att jag betalat resan med VISA kortet och får
1.400 kronor i skadestånd. Det hade nog inte
bestraffningsutdelana räknat med.