Jag sitter med knäna uppdragna till hakan på en bänk i vad som påminner om ett restaurangkök. Blicken har drömskt fastnat på ett fönster som ser ut att smälta i solen. Hela köket badar faktiskt i sol. Min ena arm ger stöd åt mina ihopvikta ben, den andra armen kör handen upp och ner i en tårta.
klafs.klafs.klafs.
Allt är bedövande vackert då en kvinna uppjagad och med gäll röst skriker åt mig. Hon tar verkligen i. Jag uppfattar inte riktigt budskapet, med sin strama knut ser hon allt för mycket ut som en lärarinna. Jag orkar inte, jag är bedövad.
Gifta dig, han väntar, alla väntar, TÅRTAN!
Gifta mig, visst. Med vem då?
Jag betonar varje ord när jag efter en stund svarar.
Gärna, men det är fysiskt omöjligt.
Mina ben bär mig inte.
Jag är dessutom intrasslad i ett nät av vitt frasigt tyg.
Hennes blick är stålgrå, lika grym som människans historia.
Jag förstår att hon inte är min vän.Är du med mig Kate Moss?
Jag tror hon är emot oss.
Jag får upp handen ur tårtan. Fort sliter jag av mig det mesta av tyg som lindats runt min kropp. Kvar återstår en balettkjolsliknande rest. Det duger!
Visst bär benen. Fort och okontrollerat. Vänta! jag vänder tillbaka, plockar på mig vad jag kan av knivar. Jag är väntad i kyrkan och där står jag.
Jag ser inget blod men knivarna yr i luften.
Med två knivar kvar, den första kapar upphängningen till kristallkronan som far ner med ett fruktandsvärt dån. Chockade ser kärringarna hur deras kjolar fattar eld. Lugn. Okej, jag behöver försprång. Den sista kniven sätter jag över handtagen på portarna till kyrkan så att ingen tar sig ut.
Må de brinna Kate.
Motorcykeln verkar redan stå där, som om den vore framkörd.
Avgasrören bränner mitt skin, jag får fula blåsor på mina vader så jag lägger upp dem i skräddarställning. Det går bra att köra så, jag är van
Södertäljevägen svänger som du kanske vet.
Jag tänker på älgar en bra stund innan jag faktiskt kör in i en.
Ett inferno av grönska och fågelsång aldrig så intensiv.
Nu går det åt helvete för mig.
Och visst, ryggraden går rakt av, ett två centimeter djupt jack rakt in.
Snälla doktor Kovac.
Brottet sitter så pass lågnt ner på ryggraden att det inte finns någon benmärg där, jag kommer alltså kunna gå igen, innan sommaren faktiskt.