munnen fylls med grus
jag vet att lögner smärtar.
dina knän var så vassa
och jag skar mig alltid
på dina blickar.

det söndersparkade
pusslet, Eloise.
bitarna kommer aldrig
att finna varandra igen
de är ett alltför stort avstånd emellan.

& jag famlar letar söker
dig.

livet, Eloise
suddas sakta ut.
och vi kommer aldrig
att hitta hem igen.

du var alltid så vacker
när du dansade.
och jag önskar
att jag inte skurit mig
så djupt.

du är vass, Eloise
jag kan inte ljuga om det.