och jag har aldrig nått fram
ordentligt.
vårt sverige bryter ner oss
bit för bit
och vi har blivit skadliga för varandra.

förlorar fokus
och jagar mina drömmar.
lovar dig min famn
och tusen andras.
för jag vet att jag aldrig blir
tillräcklig.

vi drar över våra
nytvättade mjuka hudar
med vässade klor.
stirrar blint in
i varandras ögon
och leker
den andres spegel.
jag är du och
du hatar dig själv.

deras skrik är falska
men vi är rädda ändå.
dina vassa ögon och kommentarer
skär och styckar min kropp
sönder och samman.
och frosten har börjat närma sig
min själ.

Saker har börjat skimra
och någon låtsas att
allting är som förr.
men blåljusen blinkar nu
och verkligheten är för nära
för att kunna fly ifrån.

du har krossat din spegel.