Alla mina ritningar över livet blåste bort bland hårda februarivindar och mina hundratals värmeljus slocknar gång på gång. Ser du? Det är snöfall, schlagerkvällar, en månad till våren men jag flyr bland mina schackrutor, jag trampar sönder allt som attackerar. Vi ska öppnas snart, vi ska rensas på egenskaper och fylla sista gropen, men jag springer och vill inte se mig om. Mina räkningar är betalda, jag har råd att finnas till men mitt tusenbitarspussel återstår ändå. Världen skriker, Brittney är trasig, Sadam lever, Uggla flyr och Johanna Sällström är död. Vi tror vi vet hur dem ser ut osminkade, vi tror vi hör alla sanna ord men allt är inte alltid som det ser ut.
Jag bäddar sängen varje dag och håller värmen bland Gävles minusgrader där jag går runt med färgade ögonlock och handen hårt om mobilen. Men det finns ställen där istappar aldrig smälter, det finns platser där pusselbitar glömts bort. Man får P-böter om man parkerar fel och inkasso om man inte betalar men vad händer om man inte har något garage till sig själv eller om man inte förstår hur närhet betalas? Lunchrusning dödar, natten skrämmer och hela världen är kokurrens bland miljoner måsten. Kanske är det jag som gått fel väg, jag som har hål i jackfickan där bitarna läcker ut och kanske finns det likheter mellan skottdagen och mig.