Tänk dig soluppgångens färger över havet,
starka färger likt känslor.

Färgar de ditt sinne i moll och i dur,
dina ögons färger ger liv åt själen,
i själens spegel vill jag drunkna.

Tänk dig soluppgångens färger i siluett,
då har allting redan skett.

Lägger man då sig till ro,
månen börjar sin stilla ban.
Skimrar som silver i din man,
i skymningens timma svärmeriet bo.

Månens silversken över tjärnens brunn,
vad bär den för hemligheter?
Tjärnens brunn lik kyssar mun,
längtande suktande djupa,
som själens spegel, stjärnen ropar!
i djupet lurar gåtans lösning.

Vem är du, skogens speleman, tjärnens härskare?

Din felas lockande toner,
förtrollande toner blir färger.
Färger som förnimmer i känslor.

Skogens speleman, näcken, lockar älvorna till dans.
Själen ger liv åt spelemannen invid bäckens kant,
invid soluppgångens rand.