Ser ut genom immiga fönster hur hela världar
passerar förbi

tider och liv

årstid efter årstid

ser på hur människor kommer och går


Snart upptäcker hon varför
imman är där

det är hennes egen andedräkt
mot glaset som skiljer
verkligheterna åt


Hon ritar frånvarande ett hjärta på fönstret
som en ram runt milstolpen utanför

landskapet har stannat

den bär hennes namn skrivet i sanskrit
under ett årtal som ter sig
alldeles befängt