Älskling

bortom mänskliga ögons
onåbara horisonter hägrar
allt det som sådana som du och jag
aldrig fick bli

men

i dina ögon faller
ljuset på ett unikt sätt
och det är den enda spegel
som någonsin gjort mig vacker

när du ler sådär mot mig som
du gjorde i dag så föraktar jag
varje försök till vetenskaplighet
och att universums lagar
skapats av brinnande obarmhärtighet

men älskling
till dina inre rum når
inte dödens pasadvindar
men när livet
känns så här så hatar jag varje
definition av mänsklighet

och när apokalypsens tentakler
slingrar sig runt dina flyende andetag
känner jag din fullkomlighet rasera
de få, muterade drömmar som återuppstått
ur själens rykande ruiner

och varje dag ber jag gud om förlåtelse
för de drömmar jag förintat
och för de ateistiska hjärtan jag korsfäst
vid existensens grav