Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Med handen på en solvarm sten

Jag plockar bort ett barr
som hamnat i min
mungipa
för där ska det väl ändå inte vara?

Jag skrapar bort en liten lingonkvist
ifrån mina jordsmutsiga
tår
för där hör den väl ändå inte hemma?

Jag vänder bort blicken
ifrån de små krusningar
vinden gör på
sjön
för sånt är väl ändå ingenting att se på?

Jag försöker stänga mina öron
mot ljudet av
skränande fåglar över
himlen
för sånt ska man väl ändå inte lyssna på?

Jag lägger en hand på en
solvarm sten

och blundar

andas

in

ut








Fri vers av stronza
Läst 528 gånger
Publicerad 2007-03-15 10:49



Bookmark and Share


  Jan Linderoth
Jag kom tillbaka till den här igen. En dikt som är mycket svår att släppa. Det är så mycket som händer i och under orden. Den berör mig djupt. Måste ta hand om den....bokmärker.
2007-03-19

  Carlita
För mig känns denna dikt som en fin påminnelse om hur viktiga de där SMÅ sakerna är... Vackert!
2007-03-17

  Markattan
En målande dikt i vilken de kursiverade raderna sitter där de ska, och slutet, slutet tar jag till mig speciellt, för det låter som en plats där man skulle finna frid och ro, där med handen på en solvarm sten... Bra!
2007-03-15

  Jan Linderoth
Välskriven och vågskvalpskänsla. Är du säker på att det inte är din hand som värmer stenen?
2007-03-15
  > Nästa text
< Föregående

stronza
stronza

Mina favoriter
escapar