Tårarna väller fram, för första gången på väldigt länge gråter jag.
Jag har hållit dem inne så länge att jag knappt minns hur man gör.

Det var minnena som fick mig att börja, minnena av trygghet, värme och lycka.
Känslorna övergav mig och lämnade bara ett tomt skal, men nu är de tillbaka tillsammans med tårana.

Tårarna glänser likt silver när de rinner ned för mina kinder och landar på marken.








Tänk att lite saltvatten kan betyda så mycket..