solskenskimmer över vårgröna åkrar, vinden som leker med mitt hår, som kastar runt det i luften, som dansar över ängarna.
målnen som hägrat över oss hela kalla vintern spricker upp i ett leende, och vi får en skymt av solen, bakom målnens läppar. värmen smeker allas kinder, omfamnar oss, som en älskande mor. det spirar av grönt på alla gräsmattor. detta är en farlig tid, då växterna skuter skott, i får akta oss så vi inte blir träffade. alla gamla tanter vågar sig tillslut fram ur sina vrår, de plockar fram sommarkryckorna, och tar en vinglig promenad i vårsolen. överallt vågar sig de turturduviga kärleksparen sig fram. de parningsmogna i fjortispopulationen kommer (tyvärr) också fram vid denna tid på året, och gör parker och allmänna platser osäkra med sina lockrop. snart kommer allt detta ersättas av sommarens värme, den som gör alla dästa, och får oss att ligga som bleka fläskkorvar på stränderna, i hopp om att få en gnutta färg på våra annars så bleka lemmar.
ja...våren är som livets början, när allt ska återupptäckas, när allt är nytt, och allt sjuder av liv. våren är som de första åren i en mäniskas liv, de åren siom är innan man blir besviken på sig själv och andra. innan man blir bittter och sur och grinig och tycker att \"allt var bättre förr\"!