De vann till slut
Monstren
De åt upp min hjärna

Min själ är kvar
Den dallrar i luften
Som en hägring i öknen

Fast vad mänskligt är
En själ utan kropp?

Bara tomma timmar
Och en uppåtgående sol
Som dödar dagen när den går ned

Natten är en hemvist
För det egna
Men dagen är
Tiden då alla vakar och ser
Då är jag en hägring som bara gråter och ler