Så naken å ensam

Samlar ihop allt mod i en hög
Viskar till pappa – jag tror jag är bög…
Skådar förvåningen i hans blick sedan ser jag sveket stegrande nick.
- det är okej att du är gay, men snälla du visa det ej. Vad ska alla andra tro och tycka?

Nu går jag här ensam och längtar och trånar.
Det känns som att min far mig hånar.
Han kan inte fatta
Hur ska jag då mitt mod våga fatta?
Allt jag vill är att finnas till och att bli älskad är vad jag vill.
Tänk om far min bara kunde fatta, att jag av en man vill bli uppskattad.
När jag finner lyckan tillsist vad kommer min far då att tycka?