och vi är så många nu
som släpps
som sjunker
som bomber

som insett att horisonten är av glas
att sprickorna är synvillor
att det inte är samma sak
att trycka handflatan mot hindret
som att ta sig igenom

och jag blir så lätt
förälskad
i vägar ut
i enkla lösningar
i flickor med smuts i ögonen
så länge
så länge de tittar på mig
som du gjorde ibland

och det händer att jag önskar
mig vara
någon annan
men då hade jag inte kunnat visa folk
vem jag är
inte egentligen

och jag skriver långt
in på nätterna
och långt
utanför pappret och datorskärmen
skriver så långt
för långt
för att jag ska hitta tillbaka
nånsin igen

till den du ville ha
till den
jag trodde att jag var en gång

för allt tar nya former
nya skepnader
kropparna under oss
och i oss
byter namn
och andedräkt

men jag vet iallafall
att vi är många nu
som släpps
som sjunker
som bomber

som vet vad det handlar om
som vet
att vi måste ta hand om varandra
så att vi inte brinner upp

blir ett fyrverkeri
någon kan peka på
och beundra
innan askan singlar ner
i våra älskades hår