Den gråtande fantomen dväljs
djupt i mitt inre
han som plågas av minnen
från oförrätter så gamla
att sinnet amputerat
dem sen länge

smärtan av dem ömmar dock
ännu
likt domedagens tunga
klockor ringer lidandet
genom ihåliga rum

Han gråter så fasansfullt
plågat
malströmmen av hans
frätande tårar drar
mig långsamt ner

hör hans maning eka
~nosce te ipsum~