Dagen nästan gången
korta flämtanden
Som då och då,
avbryts av rosslanden

En ensam solstråle
kämpar för att ta sig igenom
den gråa grova gardinen

Händerna på magen
eller några centimetrar
innanför den skavda huden

Ännu pågår kampen
Ännu brinner lågan,
med ett fladdrande osäkert sken

Dagen är gången
Ännu en dag
Denna den sista

Rosslandena
som förut hördes
orkar nu inte längre
ta sig ut

Bara flämtningarna
som kommer
med längre och längre
mellanrum

För att till sist
Upphöra
och till sist
är friden kommen
i evighet