felicia, du
minns du att jag sjöng cornelis för dig
hur jag lekte med ditt hår

knöt det runt
mina handleder
ströp blodet

purpurfingrarna som sökte något
över din kropp
din själ, kanske
om man tror på sånt


och felicia,
vattnet jag dricker
smakar metall, smakar av järn
av kvinna
och av dig

jag andas betong
och brinnande tjära flyter
under ögonlock
dina
mina
allt som betyder något
plöjer helvetiskt varma spår
på dina kinder
söker dina bröst
ditt hjärta
mitt hjärta

för allt går sönder här
allt går isär
våra bokstäver är tegelstenar
i den mur vi reser


och det finns skymning
i allt jag säger
i de brev jag skriver
i de nätter
som är åtrå
och längtan bort


felicia, jag
jag ligger med dem du avskyr
de du aldrig tyckte
förtjänade mig

felicia, jag
jag är ledsen
förlåt mig
men jag vet inte längre
jag har byggt ett nytt liv nu
baserat på
flackande blickar
och dåliga ursäkter

felicia, du vet
det finns inget mer här
bara tomma hus
tomma ögon
tomma munnar
tomma huvuden

det finns inget mer här
bara hål

hål i pansar
och hål i tankegångar


och det finns så många historier
vi skriver vår egen
du är ditt egna imperium
och mina texter
berättar
om mina val
om knivarna som täljer
mitt öde
min väg
som karvar det förflutna
och skär hälsenorna
av framtiden


för jag,
jag putsar mina fjädrar
med nederlag

och jag,
jag går hem
utan att hitta dit
utan att förstå
vad det betyder


felicia, det händer
att jag kramar runt min handled
ser huden skifta färg
vilar mitt ansikte
i en purpurhand



felicia
jag rasslar mot gallret
då jag
tänker på dig