vänder oss om i vrede
kanske måste vi släppa
den vi vill vara
för att kunna bli
någon man står ut med
och det blåser här
överallt
där jag går
på korridorsfester
på discodunkande krogar
på stenade gator
och alla bara blöder
jag ser spåren på trottoarerna
jag ser katterna slicka i sig
dropparna
som läcker från oss
från våra sprickor
till leenden
och kanske är det så
att vi träffar
människor varje dag
som påverkar oss
förändrar de som var vi
det är inte alltid vi ser dem bara
som dem är
och jag har henne
från igår
idag
på min tunga
och hon smakar fortfarande starkt i mig
av sitt nattregn
och sina omålade läppar
jag vet
jag är en dåre
som dansar
i din skugga
min vän
jag är en dåre
vars händer trevar
vid hennes ryggslut
söker dina spår
och jag,
jag vill vara där
i gränsen mellan vilja och kunna
och döm mig om du vill
men jag
balanserar
på moralmuren
de jävlarna bygger
runt våra handlingar
för jag är fri
jag är min egen
mina rum står packade till halsen
med flaskor och kartonger
jag bor i en resväska
någon glömt på stationen
destination ingenstans
och jag
är inte typen som blir sönderslagen
det är jag
som håller i baseballträt
som öppnar ditt huvud
till nya möjligheter
spiller dina tankar
över asfalten
och jag gör dig så illa mest hela tiden
och kommer alltid att göra det
jag är ingen bra kille
och jag vet
hur det kan gå, så jag
drar mig undan
andas långsamt
knyter
min näve i vrede
slår mig själv i ansiktet
svullnar upp
kokonger av blod som växer över min kropp
upprepar:
här är jag fri
upprepar:
här är jag inte mig själv
upprepar:
här kan jag inte stanna
upprepar:
men jag älskar mig själv
på det sättet du inte gör
upprepar:
hur mycket är jag värd
i förhållande till någon annan
i förhållande
till dig?
jag skriver borderline och misshandlar
mig själv
i brist på andra
jag skriver fekalietango och missbrukar
min tid
i brist på annat
jag lägger mig på rygg
på golvet här och nu
röker cigaretter
musiken på högsta volym
och jag är en vulkan
av svek
och fega lösningar
vad gör jag nu då
jag som kan allt
och vet allt
och har svar på allt
vadihelvete gör jag nu
förutom ser på
när de blå rökormarna
dansar sin parningsdans mot mitt gula tak
innan de löses upp
och blir mina framtida förhållanden
jag sluter mina ögon och ser att
i utrymmen mellan sekunder
ser du på mig vem jag är
och vad jag behöver
för att inte behöva leka poet
och öppna mina ögon
när jag vilar mot dina bröst
och i mina drömmar
ser jag henne släpa på något
dra någon
uppför ett berg
en livlös kropp
och hade jag inte varit så säker
på att jag stod nedanför
och tittade på
så hade jag trott
att det var mig
hon bar på