Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vänder oss om i vrede





kanske måste vi släppa
den vi vill vara

för att kunna bli
någon man står ut med


och det blåser här
överallt
där jag går
på korridorsfester
på discodunkande krogar
på stenade gator

och alla bara blöder
jag ser spåren på trottoarerna

jag ser katterna slicka i sig
dropparna
som läcker från oss
från våra sprickor
till leenden

och kanske är det så
att vi träffar
människor varje dag
som påverkar oss
förändrar de som var vi

det är inte alltid vi ser dem bara
som dem är

och jag har henne
från igår
idag
på min tunga
och hon smakar fortfarande starkt i mig
av sitt nattregn
och sina omålade läppar


jag vet

jag är en dåre
som dansar
i din skugga
min vän

jag är en dåre
vars händer trevar
vid hennes ryggslut
söker dina spår

och jag,
jag vill vara där
i gränsen mellan vilja och kunna
och döm mig om du vill
men jag
balanserar
på moralmuren
de jävlarna bygger
runt våra handlingar


för jag är fri
jag är min egen

mina rum står packade till halsen
med flaskor och kartonger

jag bor i en resväska
någon glömt på stationen
destination ingenstans




och jag
är inte typen som blir sönderslagen
det är jag
som håller i baseballträt
som öppnar ditt huvud
till nya möjligheter
spiller dina tankar
över asfalten

och jag gör dig så illa mest hela tiden
och kommer alltid att göra det
jag är ingen bra kille
och jag vet
hur det kan gå, så jag
drar mig undan
andas långsamt
knyter
min näve i vrede

slår mig själv i ansiktet
svullnar upp
kokonger av blod som växer över min kropp

upprepar:
här är jag fri
upprepar:
här är jag inte mig själv
upprepar:
här kan jag inte stanna

upprepar:
men jag älskar mig själv
på det sättet du inte gör

upprepar:
hur mycket är jag värd

i förhållande till någon annan
i förhållande
till dig?




jag skriver borderline och misshandlar
mig själv
i brist på andra

jag skriver fekalietango och missbrukar
min tid
i brist på annat

jag lägger mig på rygg
på golvet här och nu
röker cigaretter
musiken på högsta volym
och jag är en vulkan
av svek
och fega lösningar




vad gör jag nu då
jag som kan allt
och vet allt
och har svar på allt

vadihelvete gör jag nu



förutom ser på
när de blå rökormarna
dansar sin parningsdans mot mitt gula tak
innan de löses upp
och blir mina framtida förhållanden



jag sluter mina ögon och ser att

i utrymmen mellan sekunder
ser du på mig vem jag är
och vad jag behöver
för att inte behöva leka poet
och öppna mina ögon
när jag vilar mot dina bröst



och i mina drömmar
ser jag henne släpa på något
dra någon
uppför ett berg

en livlös kropp

och hade jag inte varit så säker
på att jag stod nedanför
och tittade på

så hade jag trott
att det var mig
hon bar på














Fri vers av Robert W
Läst 2498 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2007-03-27 17:33



Bookmark and Share


  Sandstorm7777
Jo den är lysande
2016-08-02

  sannaM
vackert
och brutalt.
ord i vilka jag finner
och förlorar mig själv
2008-04-29

  aol
under rökringen tankarna mästerligt återgivna slutet synen den släpande kroppen men vem, en sak är klar att den sparar jag som bokmärke så lart
2008-03-21

    Donna
Blottad på golvet under en flyende rökring... rakt in i vad-göra-nu-när-allt-är-desperation crescendo... Tar tag ordentligt, det är som ett suggesivt ärlighetstempo som känns genom huden, porerna, hjälper inte ens att sätta ner hälarna...
2007-03-30

    NewDeer
orkar inte analysera och förklara ikväll.

men den här... nåt av det bästa jag läst. den känns så bekant. det känns som att du bättre än någon annan formulerar den verklighet jag känner till - det blir nästan personligt. och bra poesi ska vara personlig. det är väl därför det är omöjligt att sätta \"betyg\" på en dikt. vacker poesi är hundra procent individuellt.

och enligt mig så var det här bara bäst. helt enkelt.
2007-03-29

  Daniela Linder
\"kanske måste vi släppa
den vi vill vara

för att kunna bli
någon man står ut med\"

fantastiskt början. känner att kanske måste man dock försöka vara sitt bästa jag, inte för andra utan för att kunna bibehålla det lilla hopp man har om sig själv.
Du skriver så att man får en bild av hur du är som person. djupt, berörande och inte någonstans i texten tröttnar man trots att det är långt. jag känner igen mig i så otroligt mycket, detta ger mig rysningar längs armarna.
fast jag har insett att jag är en bra tjej :-). ibland...
2007-03-27

  Tove Meyer
shit robert.

du går från klarhet till klarhet. eller ska jag kanske säga oklarhet. du är så brutal och det är det som gör dig så vacker för jag känner hur du längtar längs där inne. ditt språk. ja ditt språk.

\"och jag har henne
från igår
idag
på min tunga
och hon smakar fortfarande starkt i mig
av sitt nattregn
och sina omålade läppar\"

en dikt i sig.

jag läste john osbornes look back in anger för någon månad sen och du påminner verkligen om den generationen av angry young men. alldeles för intellektuella för sitt eget bästa. borderline. jag tror alla tänkare har en stänk av det. alla kreativa människor är existensialister, hemskt vore det nog annars.

vad mer ville jag säga.

jo. slutet. känns nästan som något bibliskt. ta det rätt.
2007-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W