jag vill ha industri i blodet
pumpa mekanik i huvudet
jag vill vara metall
vara hudklädd betong
stålet i dina tankebanor

det finns krokar
fästa i min kropp
med vajrar som håller mig uppe
håller mig upprätt

vi ser likadana ut
samma ansikte
och nu slåss två pojkar med knivar
och jag ser bladet gå in i köttet
som om det kom hem

vi är eggen du balanserar på

och det rinner blod
och det blixtrar i huvudet
och du lyssnar på kent
och gråter ibland
är lite speciell
ser aldrig världen
för din blick studerar dina gående fötter

men du pojke,
det är bara en tidsfråga
innan du gör någon illa ska du se
innan du blir en man som oss andra
innan de skrattar
åt dina texter du skriver i smyg
eller åt sångerna
du sjunger så tyst för dig själv

och det kommer att göra ont
det kommer att blöda
och du kommer att spricka
du kommer att gå sönder, pojke

och sen tar du henne
som en riktig man, som oss
det är därför
du tar henne hem
hon får bli ditt skal ett tag
din morsa och älskarinna
och det är därför du skadar henne
får henne att gråta

och jag förstår dig pojke,
du vill vara
den som det skrivs dikter om
men det är du inte
du är en man
du är hudklädd betong
du är industri i blodet
de håller upp dig
med stålvajrar nu