dessa gator, min vackra
jag är ett öppet mål på dessa gator

de följer mina rörelser
där jag vandrar
samma steg
som jag tog med henne en gång

och jag ser syrliga ögon
i butiker
på kaféer
jag ser spejande ögon
i passerande bilar
i svaga leenden



men det är inte samma sak längre
hon är inte hon
och jag kanske inte är
den jag hoppas jag är
för dig

och det är bara
i varandras hjärtkammare vi kan se
vilka vi en gång var
och alltid kommer vara
tills en av oss dör

oh shit, allt som var då
precis allt
är nu
i mitt huvud
all sol som värmer hud
tänder stubinen
till dynamiten
vi så varsamt värnar om

våra babys
våra döda kattungar
vi hyssjar till sömns
vi aldrig släpper


och kanske
är du min fiende
utan att veta om det

det är bara en fråga om tid
min vandrande vän

innan bränderna
startar


och jag ser mig själv
i den guppande älven här
och jag vet inte

har aldrig vetat,
om han därunder vill dränka mig
eller tvätta mig ren



för \'ta hand om dig\'
är ett hån

och jag vill inte förolämpa dig

så jag skriver vykort
vykort till dig min vandrande vän

här, ta mina ord
mina trevande blyertsrader

och det värker och bultar
det svider
och bränner
jag har fantomsmärtor
i de ord jag skriver
som du inte förstår

så ta och bryt av mina fingrar
jag sträcker efter dig
och stoppa dem
i dina fickor
ta allt du kommer åt
allt du ser
allt jag väljer att visa


vet du,
klockan vrider sig ur mitt grepp
jag är en fallande kropp
i en tidsrymd
jag inte begriper
ett svart hål på dessa gator
och jag slickar
eluttag
mest för spänningens skull
smakar på minnen
det som varit

så ta min kropp
du kan böja den hur du vill
jag hoppas jag lyckas röra vid dig
på något annat sätt
än som en främling

jag är inte så mycket mer
än det du tror
inte så mycket mer kanske
än mina ord
och kanske
en
och en
annan
sommardag i skjorta
barfota i vit sand



och du
som den sanna romantikern
jag är
kan jag ta din hand
min vandrande vän

kyssa dig på kinden
och visa dig
den imaginära strand
där båtarna kanske lägger ut

men åtminstone
alltid kommer tillbaka