något bör hon äras för sin skönhet
mera för sin vänhet
trohet
för sin trängtan efter tillitsfull närhet

kom han molmledes på sin vilda springare
apelkastad
som sprungen ur rosenröd horisont
bevistade hennes yttre skönhets lustgård
bortvalde all den inre skönhet hon ville nära
hennes stolthet
närhet
vänhet

släckte hennes eld av innerlig värme
hennes önskans drömmer
splittrad

språngade han till nyheta skönhet
njutningslysten
lämnade hennes tårfyllda trohet
vänhet
närhet

den svarte springarens isande kyla
släckte hennes värmes ljusnader

hennes livstro faller som höstdöda löv
frusen mark
tjälen

förvred han hennes skönhet

till svart spegels återsken

språnggalen