jag föreställer mig döden som en strand
en plats

bortom mig själv


med svarta klippor som river hål i vinden

ger oss alla
en ny chans









och du säger att du föreställer dig döden
som
ett ständigt fallande


ett regn, kanske
fast inuti


som slutligen släcker tändstickorna

som är våra kroppar












och vi strävade
efter den totala friheten, men fortfarande

inneslutna i våra rum


sökte en explosion att ta form
i våra händer









och vi försökte lämna en öde strand
en plats
bakom oss,


det förbrukade landskapet
de brända åkrarna



de frusna ögonblicken













och jag önskar oss
en strand

ett regn

ett fall



som aldrig lämnar oss så oerhört ensamma igen

som vi är nu, syster