Fasaders anletsdrag som viker skugga
inunder sina själars ljusa grund
Bevittnar dessa högst som den sekund
det tar för dessa bestars hörn att hugga

Betongen monstergrinar,tar en tugga
utav ett hopp som släcks i samma stund
Man vaknar till förtvivlans ödelund
som där inom har redan börjat rugga

En gryning bleknar bort inför ett gissel
som restes skonlöst efter tidens vind
Estetiskt intryck obarmhärtigt kall

Det river till när käken kör ett gnissel
som sväljer ned en bön att få bli *****
I brösten byggs ett annat sorts förfall