Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fallna krigares dystra lott...


Gravrost


Kväver inre skrik

ursinniga vrål av gråt som
egentligen måste ut
men
som fastnat nånstans vid
roten av inre skuggor

Söndervittrad av rost faller
hjälm och brynja samman

svärdets glans bryts ner
till porös oxid





Fri vers av Gawain VIP
Läst 1324 gånger
Utvald text
Publicerad 2007-04-12 12:18



Bookmark and Share

    Bli Opersonlig
jag kan slå vad om att jag inte är den enda som känner igen mej.
2007-04-28

  Marreb
Den här slår an något i mig. Själens krigare har krigat sig trött och alla känslor han förträngt i krigets hetta tycks ha tryckts undan i en väl förseglad grop. Metaforen är snygg och språket är vackert, som alltid. Och det är inte över för krigaren, det finns en fortsättning. Behövs återhämtning. Grattis till guldstjärnan, den var välförtjänt!
2007-04-13

  Rachel Roth
kanske det är begynnelsen av den Sanne riddaren...som har skådat sitt mörker
2007-04-12

  Ola Rydberg
Mycket stark
och välskriven
2007-04-12

  nettizen
jag tänker.... ångest. Smärtan som fastnat.....
Men kanske, under det gamla, det nya kan få gro.....
Hur som helst, jag är egentligen på tok för trött och okoncentrerad för att tolka den här, ville egentligen bara säga grattis till välförtjänt stjärna men det kändes lite futtigt så jag fick fylla ut raderna lite. :)
2007-04-12

  Antropofagen
Rust never sleeps... alltings strävan mot kaos. Grattis också!
2007-04-12

    ej medlem längre
Fallna hjältar är sorgligt att skåda...
Fin!
2007-04-12

    Bodil Sandberg VIP
Ja dessa fallna krigare..hjältar eller inte...frid åt deras minne...det är en gripande dikt du har skrivit här
2007-04-12
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain VIP