Fönstret får se så mycket. Världen innanför och världen utanför. I världen utanför finns en gata. Gatan är kantad med träd, och tvärs över gatan finns ett hyreshus. I världen finns allt detta. Och detta finns alltid där. Men i världen utanför finns även andra saker. Där finns människor, bilar, fåglar och årstider. Vädret skiftar, dagen blir till natt och sedan dag igen. Människorna kommer och går, bilarna åker förbi, stannar till och kör vidare.
Sen finns ju fåglarna. Dessa är några av fönstrets närmaste vänner. Ibland kommer de och sätter sig på fönsterbrädet. Där sitter de och fönstret känner deras närhet. Fåglarna, ja fåglarna. Men även dessa flyger bort och kommer åter. Dom lever. Det gör inte fönstret, vilket gör honom aningen ledsen.
Sedan har vi ju världen innanför. Där finns fyra väggar och en dörr, dessa står alltid där. Samma plats år efter år, timme efter timme. Men det finns annat i rummet. Sådant som förändras och kommer och går. Precis som i världen utanför. Folk flyttar in och ut ur rummet, möblerar om och målar om. Ständiga förändringar oh otaliga händelser. Fönstret har fått höra skratt och gråt, skrik och viskningar. Han vad det betyder att leva. Men själv lever han inte, nej han är bara ett fönster. Tiden existerar inte för fönstret bortsett från när saker i omgivningen blir påverkat av den. Tiden, dstora mysteriet. Vad är tid? Varför kan fåglarna flyga hit och dit? Människor komma och gå. Hur är det att leva? Att vara mer än en glasbit folk tittar igenom? Mer än att vara en skiljelinje mellan världen utanför och världen innanför.
Fönstret har fler vänner än fåglarna. Han har växterna. Dom är halvlevande. Dom förändras, men dom kan inte förflytta sig som fåglarna. Men levande, jo det är dom. Dom står där bredvid fönstret och dricker solstrålarna som fönstret släpper in till dem. På så sätt känner sig fönstret betydelsefullt. Han ser till att växterna får dricka sol. Utan honom skulle där kanske bara varit en vägg, och genom väggar skiner inga solstrålar. Men för övrigt, är fönstret och väggarna inte så olika. Men de är ju inte levande, så några vänner till fönstret kanske de inte riktigt är. De bara existerar där, runt fönstret. Men de är lika. En skiljelinje mellan världen utanför och världen innanför. Inte levande men väldigt existerande. Jag tänker därför finns jag, tänker fönstret. Men inte lever jag för det. Nej det är synd. Jag hade gärna levt. Levt på solen och svävat på himlen. Men lever man inte är det inte mycket att göra åt den saken, men existerar gör jag i alla fall. Detta tänker fönstret och fortsätter sedan betrakta världen innan och utanför.