När ensamheten tränger sig på
då bjuder själen in.
Till en sällsam dans
där smärtan för
och ingen annan får bestämma takten.

Dansen går över ett slitet golv
i mörkret på en gammal dansbana.
Till en sorgsen melodi
där ångesten sjunger solo.

Dansen varar hela natten
tills gryningsljuset silar ner mellan träden.
Först då lämnar ensamheten själen
och själen kan få ro i gryningens stilla stund.