Jo, jag är tacksam!
Eller... är jag verkligen det?
Hon menade antagligen väl.
\"Så många gäster som kommer.
Jag hjälper dig gärna,\" sa hon.
Och tanken var nog god.
Men hon var mest i vägen.
Gästerna anlände.
Mat, fika, sång, tal.
Jag hade \"läget\" under kontroll.
Nya gäster anlände,
andra försvann.
Mer mat, fika, tal och sång.
Hastig kontroll.
\"Salladen börjar ta slut\" väste jag.
?
\"Skär upp mer!\"
?
\"Finns i kylen!\"
?
\"Okej, okej, okej, jag ska ta fram den!
Här, varsågod, skölj av den först!\"
?
Okej, jag gör det också!
Så, skär upp den bara!\"
Dörrklockan Ringer.
Bråttom, bråttom, mera gäster.
Skratt och glam!
Återvänder köket.
Ingen sallad klar!!!
\"Var är salladen?\"
?
\"Den är inte klar?\"
\"Nej, jag visste inte hur den skulle skäras.\"
\"Skäras?\"
\"I stora eller små bitar.\"
\"VAD?
\"Nej, alltså, jag ville vänta med det tills du kom tillbaka.\"
\"Jamen, snälla du, det spelar ingen roll, skär upp bara!\"
Dörrklockan ringer igen.
Nya gäster anländer.
Kramar, skratt, nya sånger och tal.
Köket igen.
Tror inte mina ögan, hon står fortfarande och pratar med den förbannade salladen.
En medgäst ser min vånda, kastar sig över kniv och sallad.
\"Men du har väl laddat kaffebryggaren i alla fall?\"
\"Det sa du inget om.\"
\"Jamen när kaffet är slut i kannorna skulle du ju brygga nytt, minns du väl?\"
\"Skulle jag?\"
\"Grädden då? har du vispat mera grädde?\"
???
\"Inte det heller?\"
(Och jag som tackade nej till svägerskans erbjudande om kökshjälp)