Det kommer garanterat att kladda, gnagde tvivlet (som jag aldrig hörde)


Jag försökte tränga in i henne med det mest intima av mig -
en del av mig som ännu inte borde vara någonstans utanför mig själv

Tiden är för i helvete inte mogen, deghuve! (jag lyssnade inte)


Något dragen var jag ju - hon också, fast mindre dragen än jag var

Men något insisterade evist
Det tryckte på allt mer inom mig

Hon försökte öppna sig för mig,
vara tom



Men mina tankar landade aldrig rent


Det kladdade

... som fan...

Som när man försöker trycka ner elefantbajs i en potta, ungefär


Poetjävel! (Va?)