Det fanns en tid när jag rasande
rytande, råmande
var människa
och var jävligt bra
på att vara just det

när jag livstrött,
livsled
och helt ur vred

vred ord ur strupen
och la dem på silverbrickor
sa, titta flickor!

och man sa
att det jag sa, var bra

Det fanns en tid när jag drabbad
dyster, såg mig degraderad;
syster

allt jag sa, allt jag var
allt jag bar

var innehållsrikt
naivt

nu ser jag tiden, rasande
rytande, råmande
människor
som är jävligt bra
på att vara just det

livströtta, livsleda
fulla av sneda
ord ur strupar
som läggs på silverbrickor
med etiketten: titta flickor!

och jag förväntas säga
att det de säger, är bra

drabbade, dystra
degraderade
systrar

så innehållsrikt
naivt.