Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Cowbojsasångens sista vers


Jag kan inga cowboy-sånger

Men jag ska fan-i-mej lära mig

Åtminstone en:
I'm a lonesome cowboy.... (vilken tonart, buddy? Inte för hög, va?)

Jag ska också övervinna skräcken för hästar (kan inte glömma den där hästen med tänderna i drömmen när jag var fem år) och rida ut på en mot den sjunkande solen

(Jolly Jumper - du verkar ju schysst...!)

Men det viktigaste av allt som jag ska lära mig nu:
Att inse att jag aldrig kan dra snabbare än min egen skugga (den jävelen som har skrämt mig med sina fixande och trixande på nätterna!) 

Den hinner alltid ifatt mig!

Fan va konstigt...
Det borde inte finnas skuggor i mörkret... väl?

Men om jag möter solen när den går ner så kanske jag kan se min skugga i sin övergångsfas:

När den går från sin harmlösa tydlighet under dagen till sin skrämmande diffushet under natten och då kan jag kanske lyfta mig ett snäpp i livet... (bli vuxen... eller... va?)

(Jolly... om jag inte fixar det... Bit av min nacke, som i den där drömmen en gång... fort som fan... jag pallar inte se min egen rädsla fler gånger....)


Ett... å två... ett, två, tre fyr...




Fri vers av Pitbullpudelns kärna
Läst 812 gånger
Publicerad 2007-04-19 00:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pitbullpudelns kärna
Pitbullpudelns kärna